En dag på stan

En sak som jag verkligen älskar är att livet är så oförutsägbart. Hur många gånger har man egentligen inte suttit där och tänkt något i stil med: "Vem fan hade kunnat gissa att just vi skulle bli vänner eller tillsammans? Att det skulle gå såhär - det hade jag ingen aning om?"
Nu ska jag inte lovprisa det här allt för mycket, för det är givetvis inte lika roligt när det är negativa saker som sker som man aldrig trodde att man skulle råka ut för. Jag blir i alla fall glad när jag tänker på att vi faktiskt är helt omedvetna om vad imorgon ska bjuda på. För oftast, i alla fall oftast, händer det positiva saker.
Jag kommer ihåg vissa människor som jag aaaldrig trodde att jag skulle kunna gilla, efter att man har varit med om dåliga saker tillsammans med dem. Men sedär! Idag kommer vi överens helt okej och har lagt all gammal skit bakom oss. Jag är stolt över både dig och mig.

Jag och madde har en såndär annan grej. Vem hade kunnat tro att "snyggingen" (som inte är snygg längre) skulle blinka/glo/peta på oss? HAHAHA. Tacka jesus för att livet inte är förutsägbart

Nu sitter jag i alla fall på en buss, en jävligt tråkig buss. Fylld med en massa ungar som antagligen ska hem från skolan. Några nördar brevid mig ser lost avsnitt på sina bärbara datorer (med ljud) så alla runt omkring hör tjatet om överlevnad. Tur att jag har ipod i alla fall och inte berörs alls av skiten. Just nu lyssnar jag på red hot och det var inte igår minsann.
Jag har dock lyssnat på john i över en vecka i streck i alla fall, så lite annat är skönt idag. (Dock kunde jag inte överge honom totalt eftersom det blev red hot, men ändå) Jag hoppas anton har mat hemma, eller i alla fall mackor för jag svälter ihjäl!!
OVER AND OUT



UPDATE.
Aja, nu blir det i alla fall john igen. I en kvart - minst. Det var längesen jag var såhär sur faktiskt.
Rädda mig j.a.f